barnslig

Jag håller med K fullt ut. Att du gärna får komma nu. Det är verkligen jobbigt att gå och vänta på något så stort o spännande. Men jag har så ont av att du är kvar där inne.

Så nu får du gärna komma ut till oss. Som någon sa "Ingen vill ju vara instängd i en mage hur länge som hälst" Klockrent och väldigt sant. Jag vill ju inte att DU ska känna dig instängd där inne, så KOM UT.

Det är okej att du visar dig för oss nu. Vi är helt klart jätte spännda på att få träffa dig och se vem du är som gömmer sig i min mage. Mina kännslor bubblar över titt som tätt, blir ledsen över mindre saker och sen tär det på humöret av att ha ont. Det tär på oss båda. Det är ledsamt men det går ju över som tur är.

Samtidigt som vi vill att du ska komma så blir man nervös av själva ankomsten och färden till BB. Att vi kommer dit vet vi ju men frågan är HUR?

Den biten är skrämmande att tänka på. Bil men någon nära o kära?, Bussen som går en gång i timman pådagen/kvällen, Resetjänst som man ska ringa till innan och boka tid något i förväg, eller blir det ambulans?

Det är skrämmande och inte veta fullt ut hur det kommer bli..! Ja självklart när kommer det bli med?

Men bra blir det bara det går bra så och att vi slipper vända och åka hem igen. Dessa tankar skrämms lite just nu.!!

 

Ont det gör ont typ en liten stund på natten o massor på dan!!

 

Kram på er. Älskar dig min K// P